Pressen till framgång

Jag och min ultimata klängapa Natalie hade igår en djup dag, vi åkte efter många om och men in till stan för några glas vin på stället som aldrig går ur modet, Viktoria. Vi umgås rätt ofta så att prata om hur veckan varit blir inte aktuellt så igår kom vi istället in på de ämnet som vi båda känner ligger och smygtittar bakom hörnet, pressen. Vi är båda blott tjugo år och har stora ambitioner inför den man kan kalla vårt kommande liv. Vi vill skapa och se mycket men trots att vi är unga känns det som att den tid vi har framför oss är knapp. Jag vet inte riktigt om man skall skylla samhället som man alltid gör annars eller om det finns en vettig förklaring till varför vi känner oss äldre än vad vi egentligen är.

Jag själv vill gärna resa, se och uppleva det världen har att erbjuda, jag vill vara ung och naiv och inte tänka på att om jag reser ett år mister jag ett år av framgång. Jag vill vara oansvarig (inte ordagrant) och kunna leva dag för dag för att därmed kunna uppleva och göra de misstag som lär mig att ta mig förbi livets svårigheter, men varför känns det som om vi inte får misslyckas att det hela tiden finns en hake bakom varje hörn . De flesta ser ungdomar som oansvariga och vill förändra men om man inte tar riskerna nu och är de naiva och vågade individer som testar när ska man annars göra det? För vi alla vet att det plikterna bara tillkommer mer år efter år. 76-



Men så är det just det som jag och min vän samtalade om, pressen. För samtidigt som jag vill vara den galna tjejen som reser dit vinden tar henne vill jag också börja min karriär och uppnå de mål i livet som inte har med att göra hur många platser jag varit på eller hur många stränder jag vandrat, utan de mål som jag ser i framtiden. Men min fråga är då varför det idag känns som om jag måste välja, varför måste jag välja mellan att vara ung och få en karriär? Många av er kanske tycker att det inte är så, att man har tid för båda men då frågar jag er om jag skippar de chanser som finns nu när jag ung och frigiven vad händer sen? Min generation är inte som generationer var förr, vi är pressade och vill ta för oss hela vägen ända från start och det är inget fel ide men om man väljer det, tar de chanser som man ser eller kämpar för att uppnå sitt grund mål när får man tid att vara ung? Kommer man sitta där framgångsrik med sin familj och ångra att man inte vågade vara fri för att samhället sade att man skulle lyckas först? Jag vet ärligt inte och vi kom inte fram till mer än att vi känner den press som talar till oss åttio/nittio - talister. Lever vi i en värld som håller på att förändras, tas ungdomen i från oss eller kanske fanns pressen också förr och kanske har den inte förändras även om den känns annorluna. Det enda jag vet är att den finns där´och den stoppar oss samtidigt som den är en drivkraft. Jag vet inte vad jag känner för den