Förstår inte hur en männsika kan vända så, bli respektlös mot någon man delat så mycket med. Det finns saker man inte säger om man inte vill såra en annan männsika och så finns det saker man säger för att göra det. Läste nyss något jag bara tycker är bedrövligt, jag skulle aldrig i min vildaste fantasi säga något liknande men det visar väl det tydliga ändå, att personen i fråga inte alls var den man trodde, inte alls var värd att älska. Eller?!? För om man uppskrattar något så lite även om det inte finns kvar längre då undrar man om man varit sann från början. Iallafall när man som den andra personen gått igenom stunder som kräver enormt mycket. Jag har insett att det inte går att täppa igen såren som skapats men jag har också insett ett och annat och gå vidare. Jag triv bra med det livet jag har nu, det har gett mig nya möjligheter och jag fått känna saker jag inte kunde förut men även om jag varit ledsen, arg och besviken och även om jag gått vidare så skulle jag aldrig, aldrig i hela mitt liv kalla dig ett misstag.
Förövrigt om man bortser från ovan så sitter jag på jobbet och är super glad. Isabell är på väg hit och efter jobbet så ska vi njuta av skvaller, ett glas vin och en massa mys hos Charlies. Förhoppningsvis är snyggingen där och förhoppningsvis så får jag en puss och förhoppningsvis så ler jag hela veckan ut. Har även pratat med Jessica och gjort planer för helgens bravader i storstaden och inför vår resa. Åhh I DONT WANT TO WAIT MUCH LONGER!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar