Återfall men känns så rätt.

Jag saknar dig så mycket men det går inte att göra något längre, tid har gått och vågar inte säga det högt, jag saknar dig som jag hade dig förut. Funderar på att ringa ibland, men vad ska jag säga och hur på telefon. Ska jag skrika ut, att jag saknar det vi hade förut. Även om vi som andra säger aldrig kom dit många andra kom, för att ett dumt jävla hinder var ivägen?

Så saknar jag dig mer än vad jag kan visa, känns som om blickarna vi har när vi möter varandra på stan, säger mer och allt det vi vill ha sagt, men vi båda springer iväg. Rädda för att berätta, rädda för det svaret kan bli. Men jag är här så spring inte iväg. Även om det nu kan kännas som om det är försent, men hur kan det vara försent när känslor finns kvar. Jag känner dig och ser allt i dina ögon. Vi möter andra blickar och prövar oss fram, vi försöker träffa andra men vi vill aldrig gå fullt ut. Det blir värma för natten och kärleks dos för dagen. Men vad blir det emr när tankarna kör över? Jag vet att du har tänk att berätta hur du mår, men när vi väl öppnar oss så är det ordet vän som ofta kommer ut, jag vågar inte säga orden så jag använder frasen vänner föralltid?, Men visst det är föralltid jag vill ha med kanske mer än en vän? För även om jag med ändra är, så var det i dig jag va kär. Kär blir man inte lätt allting måste vara helt perfekt, du kallade oss så men vad hände med oss två?`men vet själv och jag vet egentligen inte hur du känner för att som du är nu är inte som du va förut, du säger att jag förändras men har du tänkt helt ut. Du är inte den du en gäng va förut, men vi båda finns kvar som vi var då för ibland finns vi där ibland, vi är som förut men inte längre vi. Och vet inte riktig hur det skulle kunna gå, men jag vill ha dig här som jag hade dig förut. Men jag finner inte modet så vidare jag går, jag funderar på chansen men vågar aldrig ta risken så om vi ahde prata nu så är det nog dags att lägga på, för vi två kan ju inte prata bara så, jag är för rädd att fastna här, i återfallen som kommer ibland. För känslorna rivs upp och minnen kommer fram . Men nu när vi inte pratar skriver jag här, vet att du kanske inte läser och kasnke tänker att det är tur för att öppna mig för dig igen kanske är omöjligt eftersom du inte är som förut.

Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut.

Karolin Chambel