WHAT EVER SHE SAID.

Jag vet inte riktigt vad som är värst, min förskylning eller att jag seriöst tycker att mina i-landproblem är något som ni bryr er om. Känner mig rätt patetisk men sanningen är att man lätt blir bortskämd när man har det bra och inte inser det. Igår skrev jag något som fick mig att tänka till hur jävla bra vi har det egentligen. Vi klagar på förkylningar, kyla och snö för att vi tycker det är jobbigt att ha varma kläder eller gå till läkaren medans andra inte kan det. Vi saknar värmen men dem saknar rättigheter.

Arabvärlden håller verkligen på att rasa eller snarare så är det deras s.k.a. makthavare som faller. Och jag hoppas innerligt att det kommer ge dem något gott, de som kämpar för friheten och att det inte kommer några andra pengakåta herrar som sedan driver länderna i botten iallafall. Det finns så mycket i världen att ta del av och min förskylning är inte en utav de problem som står ivägen även om jag idag kan tycka det. I-landsproblem är något det finns gott om hos många människor medans andra dör för de verkligen problemen i världen. Men som en vän en gång sa, om inte någon börjar ta ställning hur ska det hände något. Att människor vågar och att människor tillsammans kämpar för friheten är något som är för sällsynt. Så som dem kämpar för att få struktur och demokrati ska vi i världen tillsammans göra i många andra frågor. Vi måste bara våga stå och ställa oss på den punkt vi anser är det rätta.

Förr var demonstranter och rebeller så mycket vanligare, min mamma berättade hur de kämpade för det som de ville för stunden och även om det handlar om att gå ihop och kämpa för en ny målad skola, bättre källsotering eller för bättre öppettider spelar i mina ögon ingen roll för om vi inte går ihop i de frågor vi kan förändra där det finns möjlighet till förändring vem ska då göra det för oss?

D.S. Oj, det blev lite mycket frågor och tankar idag men min hjärna är som sagt i debatt processen och mina åsikter bara flyger ur mig. Vilket är bra, det är väldigt bra. Nu ska jag strax börja stänga igen och gå hem för dagen men först blir det en kopp te och ett samtal till min vapendragre Natalie. Ciao