Dag 3 - Mina Föräldrar.

MOMMY, DADDY AND DADDY.

Oj detta kommer bli komplicerat! Jag har väl inte den vanligaste föräldratypen på jorden men here they are. Vi börjar med mamma, min underbara, starka och knasiga moder jord. Hon har inte haft det lätt i livet, hon födde mig vid 26års ålder och eftersom att Pappa stack (det tar vi senare,*) fick hon ta hand om mig alldeles ensam (med lite hjälp av världens bästa mormor och morfar såklart). Vi är lite som natt och dag hon och jag, vi tycker olika om livet och ska helt inte likna varandra ett dugg även om vi egentligen är lika klumpiga, envisa och social båda två. Vi har bråkat mycket i våra dar, men vilka gör inte det i tonåren. Mamma är lite speciell men dock finns det ingen jag älskar så mycket som henne, hon tjatar väl för mycket ibland men som min vän fridah skrev det hör ju föräldra kärleken till och det bästa med att bråka med sin mamma är juh stunden efteråt när man kramar och kommer varandra närmare. Förutom att vara en galen mamma jobbar hon och sliter för alldeles för lite pengar i timmen, hon har nyligen träffat en underbar man (som du ser på bilden tillsammans med mamma och mig .) och de trivs nog bättre ihop än vad fisken trivs i vattnet. hehe. ..

(Pappa martin, Mamma och lilla Jag.)

Så då kom vi till krångliga biten, man kan väl göra det enkelt och säga att jag har två pappor men det låter väl inte så enkelt om man tänker efter. Så vi börjar om, min biologiska Pappa gav sig iväg när han fick reda på att jag växte i mammis mage och därmed var han borta ur bilden fram tills jag var tio år. Däremellan kom Martin "The dad" så att säga in i bilden. Han och mamma träffades när jag var runt 2-3 år gammal och en vacker dag efter dagis kom jag fram och kallade honom pappa. Jag och Pappa Martin har väl inte haft den mest okomplicerade relationen, jag älskar honom och han har tagit en stor del av en pappa roll för mig. Dock har vi som alla andra haft våra dispyter då jag gapat "DU ÄR INTE MIN RIKTIGA PAPPA" och Han "TUR DET!! " tillbaka. Men trots onda handlingar och massbråk så älskar vi varandra i slutändan och han är den personen som jag ringer när jag vill ha råd ibland. Vår relation förändrades väl till de bättre efter hans och mammas skilsmässa (som var det jobbigaste för min del) Jag förstår dem nu och dock är vår relation starkare vilket jag är glad för då jag under skilsmässan i princip hatade honom för att jag inte ville förlora en pappa till, vilket jag inte gjorde. Sen har vi ju den pappan jag delar blodsband med, han bor i Stockholm och jag hälsar på ibland. Han kom tillbaka in i mitt liv när jag fyllde 10år och vår relation är väl inte den bästa men hans finns där och jag har lärt känna honom iallafall även om vi aldrig riktigt kommer ha en "pappa och dotter relation" så är jag glad att vi har en relation i huvudtaget.

PS: Har ingen riktigt bra bild på jobbdatorn med Pappa från sthlm men det kommer...