Du förklarade, det skulle ta tid. Du var stressad och visste inte hur du skulle uttycka dig i ord. Känns skönt att inte längre behöva vara förvirrad av dig också. Jag orkar inte vänta, du sa att du behövde låta allt lugna ner sig runt omkring oss. Du sa att du behövde tid, men nu har du haft tid. Varje gång jag skulle gå ifrån dig, kändes det som om det var vår sista gång. Allt blir som man förväntar sig, jag förväntade mig igen, krävde inget och fick inget. Du tog förgivet men nu är jag borta, kan inte se igenom dig. Du frågade mig om jag tyckte om dig men du vet redan svarat för jag stannade länge nog för dig att förstå att jag inte stannade på skoj, för en stund av lek. Och visst har dte varit tomt nu här, och det hade varit skönt att se dig, ta en taxi och mötas igen. Men tiden har runnit ut, och jag har inget åter alarm
Du sa att du behövde tid, du hade tid.
// with love yours for a wile at least
Karolin chambel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar