Ingen kan ta det ifrån oss

Ibland undrar jag varför vi alltid varit som vi har varit, vi har liksom alltid varit så nära men ändå varit så långt ifrån från att vara en. Vi har inte gått vidare utan stannat där vi kände oss bekväma, i den zon då vi kunde ses så mycket vi ville och vara vi när vi ville men nu då? Hur gör vi nu. Jag är så förvirrad att jag knappt vill tänka på det, du har alltid varit min andra hälft, den person jag alltid kan prata med och visst vi har haft det bra på andra parter med och så har vi alltid varit. För vi varit vi. Jag älskar dig obeskriligt mycket & nu när vi båda har gjort det vi lovat att inte göra. Och sedan inte sagt något som vi också lovade. Kanske sa jag inget för att en del av mig vet att du alltid kommer finnas kvar som en del av mig, och som du sa ingen visste att det skulle bli så seriöst. Men jag vet inte om detta förändrar allt eller om det bara gör det svårare? Jag menar vi har alltid varit vänner & ska detta stoppa våran vänskap och då menar jag endast det vi delar vänskapligt. För om det är så så vill jag inte vara med, jag behöver dig i mitt liv och jag vill inte vara den som inte sa något så därför pratade vi idag dock på ditt steg av att ta upp det först och jag vet att du är som du är omtänksam och tänker på andra och allt det där. Men du ska veta en sak som jag tror/vet att du också kan hålla med om, vad som än händer så finns våra minnen alltid kvar och vi kommer alltid ha något att dela något som drar oss tillbaka även om detta stoppar nu så vet du att du är alltid och kommer alltid att vara min cooling, du är en del av mig och som du vet lika bra som jag så har vi en historia som är svår att sudda bort. Jag önskar dig all lycka i världen och flickan verkar vara snäll men jag kan inte säga att hon förtjärnar dig för det gör ingen inte ens jag, du är för underbar. Innan jag slutar skriva om oss vill jag bara att du ska veta att jag älskar dig också & det har jag alltid gjort
Kiss n hugs
Your best friend in to many parts
Karolin