Här igen, har jobbat hela helgen, har inte orkat tänka.
vad hände egentligen, och vad händer nu.
Är jag ensam igen eller är det bara en fas.
Vet inte hur jag ska klara morgondagen när det så här ont gör.
du är min mamma men känns som om dte där är bortglömt.
jag älskar dig mer än allt på denna jord men vad har hänt med dig. du är inte samma mamma som var för 5 år sedan. Du är inte mamma...
Förstår inte hur man ska klara vardagen när den person man alltid litat på inte längre kan, vad är det du tänker kan vi inte prata igen. förstår inte riktigt vad som händer i ditt huvud men vet att du är ledsen och låter allt gå ut över m,ig men jag älskar dig du är underbar.
men just nu kanske det är tid vi behöver, tid ifrån varandra. Jag ger dig den tiden nu, men samtidigt tar jag atg i mitt liv och går vidare kan inte leva i osäkerheten måste se framåt, har min framtid att tänka på med kan inte bara leva i nuet. måste klara av allt som i mitt liv kommer. men jag vet en dag så är vi där igen som det alltid har varit för dte är så och kommer allatid att vara.
Vi två mot världen, mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar